Agota berättade hur det är att arbeta som läkare i Tanzania

Agota Malmborg 1

Agota Malmborg och hennes man som båda är läkare jobbade fyra månader förra året som biståndsarbetare på ett sjukhus i Tanzania.

Agota Malmborg berättade på höstterminens sista bildningsresa den 7 december om när hon och hennes familj bodde i Tanzania i fyra månader förra året. Där arbetade hon och hennes man som biståndsarbetare på ett sjukhus och mycket var annorlunda där jämfört hur det är Sverige.

Agota är obstetriker vilket innebär att hon är gynekolog inriktad på graviditeter och förlossningar. Hennes man Johannes är akutläkare. De har två söner Kevin 13 år och Felix 10 år.
Resan och arbetet på sjukhuset i Tanzania gick genom Skandinaviska Läkarbanken som är en del av Erikshjälpen som är en kristen välgörenhetsorganisation.
– Vi ville ha ett äventyr och det fick vi, säger Agota.
Hon berättar att tidsuppfattningen är mycket annorlunda i Tanzania.
– I Tanzania existerar bara tiden när det händer något. Om jag själv är involverad i det som händer. Ett möte börjar när alla har kommit. När man väntar på bussen existerar inte tiden. Bussen avgår när den är full. Det kan ta flera timmar, säger Agota.
Något som är ständigt närvarande bland människorna i Tanzania är andlighet:
– Det är en andlighet som går utanför religionsaspekten. Allt du gör får betydelse, säger Agota.
På sjukhuset där hon och hennes man arbetade började dagen alltid med en andakt.

Förtidigt födda bebisar med mössa

Det var brist på personal och de som fanns arbetade väldigt mycket. De fick göra sina privata ärenden när de hade tid. Agota visar ett fotografi på en av läkarna som köpte en slaktad gris på en rast med sitt röda stetoskop runt halsen.
– Han kanske lyssnade att grisen verkligen var död, säger Agota skämtsamt.
Agota berättade att det var mycket vanligt att kvinnor dog i havandeskapsförgiftning i samband med en förlossning. Det var också vanligt att de förblödde under förlossningen.
Hon visade ett fotografi på för tidigt födda bebisar med mössor på sig. Mössorna fick de för att de har svårt att hålla värmen, även om det är ett varmt land.
– Jag virkade mössor i olika färger när jag kom hem i frustration för att göra något. Två av fem barn överlevde så vitt jag vet, säger Agota
Det görs för många kejsarsnitt i Tanzania. Många är unga mammor som inte växt klart. Nästa gång hon ska föda barn sätter sig moderkakan för så det inte går att föda barn.
– Då fick vi ta bort livmodern annars dör hon. Vi hade bara några minuter på oss.
Till sjukhuset kom också kvinnor från hela Tanzania för att få hjälp med barnlöshet.
På sjukhuset saknades grundläggande kunskaper. Agota och hennes man gjorde en docka för att undervisa personalen på sjukhuset vad de skulle göra om någon svimmat, så att de skulle veta att patienten ska ha fri luftväg och att man ska ge vätska.

Agota Malmborg 2

Agota Malmborg anser att vi måste ta ansvar för vad vi skickar i bistånd till länder som Tanzania.

Familjen bodde i ett vitt hus fem minuter från sjukhuset. De fick lära sig hur det går till att tillaga en tupp från scratch. Det vill säga hugga huvudet av den och plocka fjädrar och så vidare ner i grytan. Men den vanligaste maten de åt var ris med böngryta.
– Det åt vi nästan varje dag och det var ganska gott, säger Agota.
Agota och hennes man fick vara hemma och vara lärare åt sina söner varannan vecka. Hon säger barnen trivdes så bra i Tanzania att de kan tänka sig att resa tillbaka dit.
Sjukhuset var ett privat sjukhus som ägs av kyrkan. Det motsvarade ett regionsjukhus. Den statliga vården i Tanzania är inte tillräckligt utbyggd.
På sjukhuset fanns det ett förråd som bestod av fyra stora containrar fyllda med saker som skickats i bistånd till sjukhuset, mycket av det kom från Sverige.
– Under en och en halv vecka lastade vi ur och sorterade och byggde hyllor i containrarna. Min man gjorde lappar där det stod: ”This box contains” där man kunde fylla i vad den innehåller, säger Agota.
Det fanns dyr utrustning där som aldrig kommer att användas, eftersom det inte finns så avancerad sjukvård på sjukhuset.
– Det som behövs är rena förband, säger Agota.

Har inga saker hemma

Hon anser att vi måste ta ansvar för vad vi skickar i bistånd.
– Fler behöver åka dit och hjälpa till att strukturera, säger Agota.
Hon tror att anledningen till att de har svårt att strukturera sakerna är att de inte har några saker hemma som vi har och därför aldrig fått lära sig att organisera och lägga saker i olika fack.
Det gjorde också en liten akutmottagning på sjukhusen.
– Patient nummer två fick inviga akutrummet. Han hade blivit skjuten genom huvudet. Nästa dag kunde vi läsa om det i tidningen.
De började också bygga ett intensivvårdsrum, men det blev inte klart innan de reste hem.
– Jag känner samma mening med att gå till jobbet här i Sverige som i Tanzania. Kvinnorna söker för samma åkommor, säger Agota.
En organisation som heter EDUF.se ger microlån till de som vill utbilda sig till sjukhusassistent (sjuksköterska) ett år och barnmorska två år. De måste sedan betala tillbaka lånet och stanna och arbeta på sjukhuset i två år.
Agota och hennes man lyckades samla in 40 000 kronor till EDUF.se via sin blogg.
Om man vill veta mer om Agota och hennes familjs tid i Tanzania kan man läsa bloggen på nouw.com/malmborg_mambo Lösenord: Tanzania.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s