Markus bodde i skogen i fyra år

Markus Torgeby 1

Markus Torgeby bodde i fyra år långt in skogen i Jämtland i en kåta .

Markus Torgeby besökte Vadstena Folkhögskola och bildningsresan den 30 november. När han var 20 år tog han tåget från Göteborg till Järpen i Jämtland. Han hade med sig ett tält, sovsäck och havregryn. Han gick till en glänta långt inne i skogen som han hade besökt ett år tidigare. Sedan bodde han där i fyra år.
– Det var där jag skulle vara helt enkelt, säger Markus.

Han hade läst Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau (1817-1862). Det är en essä som handlar om författarens liv vid en sjö, som gavs ut första gången 1854. Det var den som inspirerade honom att bo i skogen i en kåta.
– Jag insåg att jag måste bo så i minst ett år om jag skulle lära mig något, säger Markus.
Efter två månader åkte han och handlade i Järpen.
– Det räckte med att jag pratade med kassörskan för att bli mätt på intryck, säger Markus.
Han levde på havregryn och det som fanns i skogen. Under den här tiden försvann hans rastlöshet.
– Det var en fantastisk tid! säger Markus.
Markus växte upp i Öckerö i Göteborgs norra skärgård. 1985 när han var nio år fick hans mamma MS (Multipel skleros), som är en neurologisk och autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens celler angriper den vävnaden i hjärnan och nervsystemet och kan bland annat orsaka att balansen försämras och att muskelkraften gradvis försvagas.

Mamman fick MS när han var nio år

Hennes MS var aggressiv och efter ett år fick pappan köpa en rullstol till henne.
Markus är äldst av fyra syskon och det var han och syskonen som fick sköta alla hushållssysslorna hemma.
I skolan hade han svårt att sitta still. Han ville helst vara ute och leka och röra sig.
Först spelade han ishockey och när han var 12 år började han att löpa och han var bra. När han slutade nian började han träna löpning i Göteborg för en professionell tränare.
– I det fysiska behövde jag inte tänka på hur det var hemma med mamma, säger Markus.
Han deltog i SM och blev 4:a och märkte att det här med löpning var hans grej och började träna 14 pass i veckan efter skolan. Nästa gång han skulle tävla SM var hans mamma där och tittade på honom. Han trodde att han var först över mållinjen, men han hade tagit fel på ett varv och hade sedan svårt att hinna i kapp och kom på 5:e plats. Hans mamma tröstade honom och sa att det kommer fler tävlingar. Hans tränare däremot blev arg.
– Då förstod jag att tränaren hade större förväntningar på mig än jag själv hade, säger Markus.

Markus Torgeby 2

”Man springer inte med benen, man springer med huvudet”, säger Markus Torgeby.

Efter det fick han prestationsångest och fick inte till det när sprang, fastän han tränade med de bästa löparna. På nätterna fick han inte mycket sömn eftersom han fick hjälpa sin mamma att vrida på huvudet. Hon kunde inte längre göra det själv.
– Man springer inte med benen, man springer med huvudet. Därför måste man vara rädd om huvudet, säger Markus.
När han var på ett höghöjdsläger kollapsade hans egna fotvalv. Ännu efter 24 år är foten svullen. Tränaren sa att det var hans huvud det var fel på.
– När jag kom hem därifrån kunde jag inte välja bröd. Jag kände att jag måste hitta mig själv.
Det var så han hamnade i skogen i Jämtland.
När vintern hade kommit vaknade han en morgon av att kudden hade frusit fast i ansiktet.
– Jag kände: vad härligt det här är! Bara att få vara i något som är tydligt, säger Markus.

Kudden hade frusit fast i ansiktet

Första tiden i skogen var han mörkrädd, men efter att han accepterat inför sig själv att han var det försvann mörkrädslan.
Efter fyra år i skogen förstod han att han måste tillbaka till civilisationen igen. Hans morfar var döende och han återvände hem till Öckerö.
Dagen innan han dog sa morfadern till Markus att han skulle skaffa sig ett fruntimmer och gifta sig och låta henne bestämma över honom.
Kort tid efter det gick han på en fest och där träffade han sin blivande fru. Hon bad honom att välja mellan henne och att bo kvar i skogen. Nu har de varit tillsammans i 13 år och har tre barn. Han springer fortfarande en timme varje dag. Den är den tiden han har för sig själv och att bara vara i sitt huvud.
Markus har skrivit en bok om sitt liv i skogen som heter Löparens hjärta och gavs ut 2015. Det har blivit översatt till flera språk och ska också filmatiseras.
På Sveriges Televisions Öppet arkiv finns det en dokumentär från 2002 om Markus Torgeby som heter Löparen. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s