Föreläsning om hur begravningar går till

Allmän kurs har i höst fått ett nytt ämne på schemat som kallas för livsfrågor. Det är Håkan Andersson som håller i lektionerna och nyligen bjöd han in begravningsrådgivaren Magnus Forss för att han skulle berätta om sitt yrke.

Det var Håkans eget förslag att införa ämnet livsfrågor. Han säger att ämnet tangerar de andra ämnena som han undervisar i på allmän kurs, vilka är religion och psykologi.
– Deltagarna har själva fått önska vad vi ska ta upp. Det var många som ville ha döden som tema. Andra frågor som vi diskuterat är meningen med livet och kärlek, säger Håkan.
När turen kom till att ta upp döden kom Magnus Forss på besök en höstmorgon när allhelgonahelgen inte låg långt borta. Den helg då vi brukar tänka på våra döda anhöriga och närstående och tända ljus på kyrkogården. Magnus vet hur det är att ständigt ha döden närvarande när han arbetar.
– Hur orkar man jobba med detta? Jo, man får så mycket feedback. Jag är inte rädd för att ta mig an tragiska dödsfall. Jag jobbar mycket med barn som har dött. Jag kan välja när jag går in och ut ur det rummet när jag jobbar med detta. Oavsett hur tragiskt det är så kan jag inte ta med mig det hem. Jag går hem och lägger mig och sover oavsett vad som hänt på jobbet, säger Magnus.

Magnus 1

– Jag kan välja när jag går in och ut ur det rummet när jag jobbar med detta. Oavsett hur tragiskt det är så kan jag inte ta med mig det hem, säger Magnus Forss som arbetar som begravningsrådgivare i Linköping.

Han har arbetat som begravningsrådgivare i 22 år. Hans förra yrke var någonting helt annat:
– Innan jobbade jag som snickare, men var tvungen att sluta när jag fick vibrationsskador i händerna. Jag har alltid varit intresserad av människor i kris och jag fick jobbet som begravningsrådgivare genom kontakter, säger Magnus.
Han tror att jobbet med att planera begravningar förmodligen är ett av världens äldsta yrken. Byrån som Magnus arbetar på, C.A. Roséns Begravningsbyrå i Linköping, har funnits sedan 1887. Från början tillverkade de endast kistor.
Man måste inte anlita en begravningsbyrå när någon har dött:
– Man kan göra allt själv men det är få som gör det. De flesta orkar inte ordna begravningen själv, säger Magnus.

Fler och fler dör hemma

Han tycker att det är positivt de gånger anhöriga väljer att engagera sig.
– Det var en ung kille som dog och då föreslog jag att hans kompisar skulle göra kistan. De var finsnickare och det blev väldigt bra, säger Magnus.
Det är cirka 90 000 människor som dör i Sverige varje år, det är strax under en procent av Sveriges befolkning. De flesta dör på sjukhus, men fler och fler väljer att dö hemma.
Det finns inte någon lag på att det måste hållas en begravningsakt för den som har dött.
– Det innebär i princip att man kan gravsätta den avlidne så fort alla papper är klara. På begravningsbyrån jag arbetar på var det förra året fem personer som gravsattes utan begravning och i år är det 15 så det har ökat. Det är en ny generation som inte vill lägga pengar på en begravning, säger Magnus.

Magnus 2

Magnus berättar vad man går igenom under besöket hos begravningsbyrån.

Alla skattebetalare betalar en begravningsavgift. Medlemmar i Svenska kyrkan som dessutom betalar en kyrkoavgift kan få en begravningsgudstjänst i kyrkan med präst och kyrkomusiker. Andra trossamfund ombesörjer sina egna begravningar.
Om man inte är med i Svenska kyrkan eller något annat trossamfund kan man välja en borgerlig begravning. Då behöver begravningen inte ha några religiösa inslag och dödsboet får betala för officiant och musiker, om man inte känner någon som vill ställa upp och sköta de uppgifterna. Cirka tio procent av begravningarna är borgerliga i dag.
Själva begravningen med begravningsannons, kista, kistdekoration (blommor), urna, minnesstund och gravsten betalar dödsboet.
– Prio ett när någon har dött är att betala begravningskostnaden. Intyg och kista och transport kostar minst 10 000 kronor, även om det inte blir en begravning. I genomsnitt kostar en begravning från 30 000 kronor, men den kan kosta upp till 100 000 kronor, säger Magnus.

Dödsannonser på väg bort

Även dödsannonser är dyrt och kan kosta flera tusen kronor beroende på hur många millimeter den är. Om annonsen sätts in i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet kostar det mer än om den sätts in i Östgöta Correspondenten. Magnus tror att dödsannonser är på väg bort.
– Jag tror inte att det finns dödsannonser i tidningen om 10 år.
Redan nu läggs alla dödsannonser ut gratis på internet på familjesidan.se.
Om den avlidne inte har några anhöriga är det kommunen som får kliver in och tar ansvar för begravningen. Även om det inte finns några pengar till begravningen betalar kommunen den. Det gäller även de som har anhöriga, de blir inte ansvariga för att betala begravningen om det inte finns pengar i dödsboet.
– Man ärver inte skulder. I Linköping bidrar kommunen med ett halvt basbelopp till begravningen. Det är 22 400 kronor för 2017, säger Magnus.

Magnus 3

Magnus berättar här att temperaturen i lokalen där de avlidna förvaras är cirka 5 plusgrader.

Begravningsbyrån sätter alltid ut en dödsannons i tidningen när det är någon som inte har några anhöriga.
– En gång hade vi bokat det minsta kapellet för begravningen, men det kom så många att vi fick byta kapell, säger Magnus.
Han anser att begravningsceremonin behövs som en del av bearbetningen av sorgen. Han är också mån om att begravningen ska vara värdig och anpassas efter personen som dött.
– Det är den avlidne som avgör vad som är värdigt. Om det är en hårdrockare som gått bort kan man spela hårdrock på begravningen. Jag har varit med om ett sådant fall och prästen tillät att det spelades hårdrock i kyrkan.
Magnus berättar att han var 15 år när hans far dog.
– Då var det äldre män som bar ut kistan och jag tyckte att det var obehagligt. Jag har sex syskon, vi kunde ha burit kistan själva, säger Magnus.
Sin egen tro brukar han inte blanda in i jobbet utom när det är någon ställer en rak fråga till honom. De flesta anhöriga som han möter har en tro. Han har bara mött ett fåtal personer som inte tror på ett liv efter detta.
Det är vanligt att den avlidne begravs i sina egna kläder.
– Änkan till en bonde berättade att maken trivdes bäst när hans overall var nytvättad och luktade sköljmedel och då begravdes han med den, säger Magnus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s