Vi drogo i sydled att utforska Östergötland

På morgonen den 28 september reste från skolan två bussar fulla med förväntningsfulla människor i väg tillsammans. Exakt vilka platser vi skulle besöka var okänt förutom att det var till södra Östergötland vi skulle bege oss.
Monica Karlsson från Empiren 2, som satt bredvid mig på bussen, tyckte att det skulle bli spännande även om hon har växt upp upp i trakten och redan har sett det mesta:
– Det är kul att träffas och alltid får man lära sig att hitta något nytt, sa Monica.
Micke Carlefyr hälsade oss välkomna på bussen och berättade att vi skulle ta en sväng runt Östgötaslätten för att förstå historien kring Vadstena.
Det skulle visa sig att för någon (läs mig) som är oerhört intresserad av fåglar, runstenar, gamla klosterruiner och medeltidskyrkor kunde resan knappt bli bättre än den blev!

Takern 1-1

Första stoppet på vår resa var vid Tåkern där Micke Carlefyr berättade om hur snusfabrikör John Swartz som bodde i Hofgården alldeles intill Tåkern sänkte sjön 1844. Det var detta misstag som ledde till att Tåkern blev en fågelsjö. Sedan fick vi gå vidare en bit genom skogen för att gå upp i  fågeltornet.

Takern 2

Uppe tornet fanns fågelskådaren Jan Erik Nordqvist med både tubkikare och kikare. Han berättade att han sett fyra ägretthägrar. Havsörnar svävade också högt upp i luften.

Takern 3

Dessutom fanns det gräsänder även i Tåkern. Det är dessa jag lyckats fånga på bild  som prickar på sjön. Det var en dimmig disig morgon när vi var där.

Takern4

Här är en del av fotot ovan, förstorad så mycket det gick. Då ser man att det faktiskt är gräsänder, två hanar fladdrar med vingarna på varsin kant.

Rok kyrka 2

Nästa stopp var Rök i Ödeshögs kommun. Det här blev en riktig vykortsbild på Röks kyrka – om det inte hade varit för liften i hörnet på tornet. De höll på att renovera kyrkan så vi kunde inte gå in där. Den är en kyrka i empirestil som invigdes 1845. Men Rök är mest känd för det som står under det där lilla taket strax före kyrkan.

Rokstenen 1

Rökstenen. Den är från 800-talet och är 200 år yngre än de flesta andra runstenar i Sverige. Här beskådar Maud från Empiren 2 och Ulrike från Empiren 1 runstenen, som har runor på fem sidor, det är alla sidor utom den sidan som den står på.

Narbild rokstenen 2

Närbild på några av runorna. Runorna skiljer sig mycket från runor på yngre runstenar och är därför svåra att tyda.

Fika

I Rök blev det också fika – kaffe med kärleksmums. Att döma av bordet har Rök nog varit en populär rastplats alltsedan vikingatiden.

Heda kyrka

Vissa sevärdheter fick vi se i farten från bussen. Här är ett kort på Heda kyrka också i Ödeshögs kommun. Den är från 1100-talet. Om man vill se bättre fotografier än det här finns det på Wikipedia.

Alvastra 1-1

Nästa stopp var Alvastra klosterruin och här kan jag tipsa om att om man inte vill eller kan åka dit, men ändå spatsera runt där kan man göra det på Google Maps.  På bussen berättade Micke att klostret blev en ruin redan på 1600-talet. Bland annat var Per Brahe där och plockade stenar till sitt slott på Visingsö.

Hakan Alvastra

Håkan Andersson berättade om kristendomens historia och hur klosterväsendet uppstod. Karin från Empiren 1 var en av de som lyssnade. Cistercienserorden grundades 1098 i Frankrike och 1143 grundades Alvastra kloster som deras 41:a kloster. Alvastra var ett munkkloster och Vreta kloster, utanför Linköping, som grundades 30 senare var ett nunnekloster.

Martha Alvastra -

Martha Magyar berättade om klosterträdgården. Valnötsträdet som stod där härstammade från 1100-talet. Det fanns valnötter som vi kunde plocka. Hon berättade också om inga haft nyttoträdgårdar innan munkarna. En av växterna som fanns kvar från den tiden heter vinruta. Martha berättade att munkarna åt den här vinrutan varje dag mot sexuell upphetsning.

Alvastra 2

Valv efter valv efter valv – om man lyssnar noga kanske man fortfarande kan höra munkarnas sång och akustiken som fanns här för flera hundra år sedan.

Bosse Alvastra

Bosse Aronsson berättade att Alvastra kloster var det största klostret i Sverige och det rikaste. Det var ett maktcentrum under 400 år. Det var munkarna som började bryta sten och i klostret fick bondpojkar gå och lära sig att bryta sten. Det var en stor industri. Klostret ägde gårdar och gods runt om i bygden. Klostret var både ett industriellt- och andligt centrum. Bosse trodde att det måste ha varit förvirrande när det här centrumet försvann. I slutet av 1520-talet stängdes klostret.

Vastra vaggar 1

I bussen berättade Martha att naturen kring Vättern är den artrikaste i hela Sverige med många olika slags träd, de flesta inplanterande. Vi gjorde ett kort stopp och gick ner till utkiksplatsen vid Västra väggar i Omberg. Västra väggar är en brant klippa.

Vastra Vaggar 2

Här fanns den en lite högre och en lägre utkikspost där vi kunde stå och titta ut över Vättern. Vilket vi gjorde denna dag som hade väldigt fint klart väder.

Vastra Vaggar 3

Så här såg sikten rakt över Vättern ut, vattnet ligger 100 meter ner från där vi står.

Herrstad torn

Nästa besök blev i Herrestad där vi styrde kosan mot kyrkan som hade det här höga klocktornet från slutet av 1100-talet. Bara övre delen av tornet syns på bilden.

Hakan Herrestad

Håkan berättade om Herrestads kyrkas historia. Den är en av Sveriges äldsta bevarade kyrkor. Den var en kungskyrka och tillhörde den Stenkilska ätten, som var en kungaätt på medeltiden. På bilden ser man predikstolen från 1688 i barockstil, tillverkad i Vadstena. I valven finns dekorationsmålningar från medeltiden med blad- och bandornament.

Herrstad skulpur

Det här är en pietàgrupp från 1400-talet. Maria håller den döde Jesus i famnen. Pietà är latin och betyder ömhet.

Folkhogskola Herrestad

I det här huset startade en av Sveriges första folkhögskolor 1868, Östergötlands folkhögskola eller Herrstads folkhögskola. Bosse berättade att den senare flyttade till Vikingstad och blev Lunnevad folkhögskola 1872. När skolan flyttat blev det här huset en Sparbank.

Herrstad fåret

I Herrestad fanns också en skock av det här (g)ulliga djuret. De var väldigt nyfikna.

Orberga kyrka

Så närmar vi oss slutet på vår resa. Sist stoppet blev Örberga kyrka.

Orberga Micke Anita

Här höll Micke Carlefyr och Anita Gustavsson ett litet föredrag om kyrkan och om Örberga. Bland annat berättade Anita om prins Eugen som lät bygga Örgården vid kyrkan. Han blev en av alla i Örberga och hade en specialbyggd bil, med stafli till sina målningar, som han åkte runt med. Micke berättade Örberga kyrka är daterad till 1116 vilket gör den till den näst äldsta kyrkan i Sverige. Vi fick också veta att kyrkan är bygd på en lös liten kalkstensbit i en annars sandig och grusig jord. Vi hade tur att kyrkan stod kvar medan vi befann oss där.

Ornberga malningar

Målningarna är målade av Risingemästaren, som även målat målningarna i Risinge gamla kyrka i Finspång. De är från början av 1400-talet och har varit övermålade men blev framtagna och restaurerade och nymålade av konstnären Jacob Silvén 1885. Personerna är målade i ringar som länkas samman med blommor.

Orberga st Thomas-

Närbild på en av bildringarna. Till och med jag kan räkna ut att den förställer helgonet Thomas av Aquino genom att läsa texten överst. Någon annan kanske förstår den andra texten?

Orberga Eskilstunakista

I tiondeboden vid kyrkan fanns en rekonstruktion av en Eskiltunakista tillverkad av stenhuggarmästare Roger Larsson i Borghamn. Micke berättade flera gånger under resan om just Eskilstunakistor som är ett tidigt kristet gravmonument från 1000-talet och är en blandning mellan kristen och hednisk tradition. Den här rekonstruktionen har mycket vikingaornamentik. Efter Örberga åkte vi tillbaka till skolan. Jag är inte ensam om att tycka att det här var en fantastisk dag. Den var välplanerad, sevärd och lärorik.

Annonser

Färgglada dagar med textillinjen

När man ska växtfärga garn gäller det att inte hålla grytan kokande – åtminstone inte medan garnet ligger där. Detta och mycket annat fick textillinjen lära sig när de ägnade två dagar åt att växtfärga tidigare i september.

strand 1

Annalena, Genet, Linn, David och Camilla på första växtfärgningsdagen då vädret var ruggigt.

På Tycklingestranden står åtta eldstäder utplacerade i sanden. Varje eldstad är gjord av tegelstenar med ett galler på och under ligger vedklabbar som brinner och blir till kol. Ovanpå gallren står det stora grytor med lock.
För att förbereda växtfärgningen har deltagarna på textillinjen fått leta i färgböcker för att hitta vilken växt man kan använda för att få fram den färg man vill efterlikna.
– Men det är inte säkert att man får fram det man söker. Det är en del av charmen, säger Linnea som går på textillinjen.

Textil 5

Linnea har tagit med sig sin stickning.

Rast1

Linn stickar och David kollar mobilen medan de väntar på att det ska bli klart i grytorna.

– Vi färgar de färger som går att få fram och det blir aldrig samma nyans igen nästa gång man färgar med samma växt, säger Lotta Rehn, som är linjeansvarig för textillinjen.
Växterna som de använder för att färga med har de skaffat på olika sätt. De har varit ute och letat i naturen. Björnbärssnår (som är allt utom rötter och bär) fick de från en handelsträdgård.
– Tryggve kunde fixa näver eftersom hans mamma precis har fällt en björk, berättar Linnea.
Nävern är tänkt att ge en rosa färg och björnbärssnåren en gröngul färg. Andra växter som de använder för att färga med är buskmåra (persikofärg), krapprot (röd), alkanna (lila), torkade björkblad (gul), bresilja (lila), rabarberrot (grön och gul), lökskal, gullris samt några olika sorters svampar. Ett annat färgämne som de använder är koschenill som kommer från en sköldlus.
– Fast den räknas in bland växtfärgerna, säger Lotta.
Den ger den starka röda färgen som även kallas karmin som brukar finnas i rött gelégodis, även kallat E120.

Lusar

Dakshi krossar de torkade sköldlusarna som strax ska ner i grytan för att användas som färgmedel.

Carmin

Annalena tillsammans med det färdigfärgade ullgarnet med koschenill som har blivit starkt rött.

– Vi tvättar ullgarnet med ulltvättmedel först för att få bort en del av fettet, annars fäster inte färgen, berättar Annalena som också går på textillinjen.
Efter tvättningen får garnet ligga i ett vattenbad i väntan på att stoppas i grytan.
Växterna kokar i vattnet i en timme innan man lägger ner ullgarnet – som alltså inte får koka. Om vattnet börjar koka tas den stora grytan från elden.

Textil 3

Här står en stor en gryta med rabarberrot och ullgarn på eldstaden.

Två garnhärvor, en vit och en grå läggs i varje färgbad. Det färgade grå garnet ger en mörkare färg.
När garnet har legat i vattnet tillsammans med växterna i en timme tas grytan från elden och den får stå och svalna. Sedan plockas växtrester som fastnat bort. Efter det tvättas garnet igen.

plock

Kaha, Hanna och Genet plockar bort buskmåra från garnen.

– Vi sköljer det i sjön för att ta bort överskottsfärg, säger Annalena när hon står i vattnet med gummistövlar och drar garnet fram och tillbaka i vattnet.
Efter urvridning hamnar garnhärvorna på en torkställning.
– Varje garnhärva räcker till en mössa eller ett par vantar, säger Lotta.
Det går att färga garnet flera gånger i samma färgbad.
– Efterbaden ger samma färg fast svagare. Man kan ha i järn eller målarsoda. Koppar kan man också ha i, fast det är giftigt. Om man vill ha randiga garn kan man knyta om delar av garnet hårt eller bara doppa en del av garnet i färgbadet. Man kan också knyta och lägga i olika färgbad, berättar Linnea.

Urvridning

Annalena vrider ur garnet som hon just har sköljt i sjön.

Lila

Hanna och Kaha ska strax hänga garnen på tork. De är färgade med bresilja som är en sorts bark. De lila garnen som hänger i trädet är färgat med alkanna.

Allra sist under de två dagarna på stranden är det dags att färga med indigo. Tillvägagångssättet när man färgar med indigo skiljer sig från hur man färgar med de andra växterna. Det är mycket mer komplicerat.
Indigo utvinns ur en rot, men kan också framställas syntetiskt. Den ger en blå färg.
Alla samlas runt Lotta när hon visar hur man blandar indigo med kemikalier – en så kallad kypfärg. Det är viktigt att allt är exakt på milligrammet.

kemikalier

Lotta blandar ihop kemikalierna till en indigokyp.

När allt är blandat ska det stå i ett vattenbad i 15 minuter som är exakt 50 grader. Genet står med glasburken med indiokypen och en termometer medan de andra försöker få till en stor spann med exakt 50 gradigt vatten. Spannen sätts sedan i en av de stora grytorna över eldstaden. Det är där som indigokypen sedan späds ut i vattnet.

Blanda ut

Indigokypen blandas ut i det som ska bli färgbadet.

Lotta stoppar ner en vit och en grå garnhärva i vattnet. Sedan är det bara att vänta i en i kvart.
– Det måste vara rätt temperatur och rätt mängd färg annars dör färgbadet, berättar Lotta.
För att förhindra att vattnet blir för varmt tas vedklabbarna under grytan bort.
När garnet dras upp är det ljusgrönt – nästan neonfärgat, men efter att Lotta skakat lite på det blir det först ljusblått och får sedan en mörkare färg. Allt sker på knappt en minut. Det som händer är att garnet oxiderar i luften.
Det blir tre färgbad till i samma spann med indigokypen.

Dra upp

När garnet som blivit färgat med indigo dras upp är det ljusgrönt.

Indigo stranden

När Lotta har skakat garnet under någon minut har det blivit blått.

Indigo alla

Här är Hanna med resultatet från samtliga fyra indigo-färgbad.

Alla de stora grytorna har efter allt eldande blivit alldeles kolsvarta utanpå.
– De är insmorda med grönsåpa så de är lättare att göra rena, berättar Camilla Millberg Pigulla, skolresurs, som är med och växtfärgar.
Hon berättar också att det är svårt att få tag på så stora grytor som de använder till växtfärgningen.
Några av textilarna gör noga rent grytorna genom att gnida dem med sanden och skölja ur dem i sjön.

Kastrulltvätt

David tvättar en kastrull med sand samtidigt som solen skiner över Vättern.

Sedan är det dags att plocka ihop efter de två dagarna. Alla färgade garnhärvor – över 40 stycken sätts upp träpinnar och ordnas i färgordning. Hela klassen fotograferas med sina alster med Vättern i bakgrunden. Efter det är två mycket kreativa dagar över. Nu ska garnet bli till nystan och sedan lottas ut eftersom de inte själva får välja vilka färger de ska få. Men sedan kan de byta med varandra.

Alla garn

Här är samtliga garn – över 40 garnhärvor som textillinjen växtfärgade under de två dagarna.